”Du ser så ung ut, inte kan du veta någonting om dethär.”

Den frasen gick an under min första tid i arbetslivet. Inte visste jag så mycket, jag hade varken arbets- eller livserfarenhet. Det var relativt lätt att dra på munnen och ”göra sitt bästa”. Det var också möjligt att söka skydd bakom den påtvingade okunskapen, kunderna hade överseende med ett något osäkert utförande. Inombords tänkte jag ändå att jag hade trots allt studerat i 5 1/2 år och tyckte mig veta en hel del.

Att höra samma fras efter 24 år smakar inte likadant. Nu har jag såväl arbets- som livserfarenhet. Jag vill stå upp för mitt jobb, som jag vill göra det både inför kunder och arbetskamrater. Nuförtiden refererar jag till mitt gråa hår, som ju enligt Bibeln är ”vishetens krona”. Jag beslöt att inte färga det eftersom jag är stolt över att jag verkligen inte är ung och oerfaren!

Med vänlig hälsning,

Rose-Maj Friman, sjukhuspräst