”En dag talade Finlands folk om demoner”, konstaterade en medvandrare. Diskussionen om predikant Pirkko Jalovaaras åsikter och metoder har gått het under den gångna veckan.

Det var ett hopp rakt in i centralsjukhusets dagliga verklighet. Det var tal om mediciner, vårdformer, sjukdomars ursprung, utsikterna att bli frisk-allt det är bekant från varje dag också på vårt sjukhus. Frågorna blev som utropstecken.

Det är lätt att slå ifrån sig när främmande ord och fenomen som ”demoner” nämns. Däremot att konfronteras med de underliggande frågorna om lidandets mening är krävande. Att avfärda talet om demoner är inte svårt, men svaren på de stora frågorna infinner sig inte i samma andetag. För att komma livets mysterium på spåren behövs trygg närvaro och lyssnande under t.o.m. lång tid, då kan något nytt spira fram. Det nya kan finnas mitt i sjukdom och lidande. Dessutom blir många friska och bär ändå med sig en erfarenhet av sjukdomen som berikar deras liv.

Pirkko Jalovaara är känd som förebedjare. Där har Pirkko och jag något gemensamt, som sjukhuspräst ber jag för sjuka mest varje dag. Mer om det nästa gång.

Med varma hälsningar
Rose-Maj Friman
sjukhuspräst