Kanyler och förbön

Det var en gång en sjukvårdare som var rädd för att lägga in kanyl. Sjukvårdaren kände sig säker på alla andra former av stick, men kanylläggning fasade denne för. Vårdaren var rädd för att darra på hand, rädd för vad patienten skulle tycka om handalaget och vad skulle han själv egentligen säga före och under ingreppet. Utbildningen hade mestadels koncentrerats på andra typ av stick. Hur det nu gick så kom sjukvårdaren till en avdelning vars stick till 90 % bestod av kanylläggning. Det förväntades att vårdaren behärskade ingreppet, så det var bara att börja på. Efter en tid gick de flesta gånger alldeles på rutin och när det någon gång körde ihop sig klarade sig vårdaren på erfarenheten av de lyckade gångerna.

Det var berättelsen om mig som sjukhuspräst och min väg till att be personligen för dem som önskar förbön. Utbildningen i ämnet var obefintlig, visserligen hade jag varit med och sett hur det går till. Mina rädslor gällde min egen roll. Här på sjukhuset utgår mitt arbete från klienten och när jag insåg det flyttades fokus bort från mig själv, då blev allt mycket enklare. ”Kan jag stå till tjänst?”, brukar jag fråga. Förbön är en tjänst för den som önskar.

Hälsar med lite sol och mycket snö
Rose-Maj Friman, sjukhuspräst
rose-maj_friman

Annonser

Kommentera/Kommentoi

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s