Varför?

De finns, de vars liv blivit exceptionellt svårt. Ibland möter jag någon av dem. Då livsberättelsen rullas upp är det bara att konstatera att livet inte är rättvist, inte i början eller i mitten och inte heller i slutet. Finns det ingen mening, ingen röd tråd, inte ens en svag förhoppning om en förklaring vid finalen?

Jag läste en gång om en kvinna som drabbats av motgångar. Hon berättade om den svåra brottningen med de många frågorna som ändå inte ledde någon vart. Hennes liv fortsatte med de förutsättningar hon hade att tillgå. Det som i synnerhet gjorde intryck på mig var när hon konstaterade att en betydande förändring kom till stånd när hon slutade fråga ”varför”.

Att sluta fråga var inte detsamma som att ge upp. Snarare var det att byta fot. Att se livet från ett annat håll. Att konstatera att den lösningsmodell, frågandet, hon valt inte ledde någonvart. Det pinanade sökandet efter meningen hade istället sugit musten ur henne. Hon hittade inte svaret på frågorna i det stormande sökandet. I utbyte mot ångest över frågor utan svar fick hon lugn över sitt liv och mera kraft att leva det.

Den här lärdomen har varit en av de mera betydelsefulla i mitt eget liv såväl personligen som i mitt arbete som sjukhuspräst. Också jag har lämnat det krampaktiga frågandet och funnit mera förnöjsamhet och vila i livet. Släppa taget, våga språnget och känn att Gud bär.

rose-maj_friman Rose-Maj Friman
sjukhuspräst

Annonser

Kommentera/Kommentoi

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s