XII Traumapäivät Vaasassa 30.9. – 2.10.2015

Tänä vuonna täällä meillä Vaasassa järjestetään valtakunnalliset  Traumapäivät. Academill-luentosali Åbo Akademilla on täynnä traumapotilaan hoidosta kiinnostuneita sairaanhoitajia ja lääkäreitä. Koolla on sekä Suomen Traumatologiyhdistyksen että Suomen Traumahoitajayhdistyksen jäseniä.

Aamupäivä aloitettiin kuuntelemalla, mikä on uusinta uutta palovammojen hoidossa. Tammikuussa 2016 avataan nimittäin uusi kansallinen Palovammakeskus Jorvin sairaalaan, johon on tarkoitus keskittää kaikki vakavat palovammapotilaat. Saimme myös kuulla, miten kuuluu toimia onnettomuuspaikalla.

image3

Iltapäivällä pääsimme seuraamaan tositoimintaa. Traumatiimin toimintaa esitettiin esimerkkitapausten kautta. Tutustuimme mm. potilaisiin, joita oli puukotettu kaulaan ja jotka olivat olleet onnettomuudessa.

Kiitämme traumatiimin esiintyjiä: interaktiiviset simulaatiodemot olivat opettavaisia! Suurkiitos myös session järjestäjille, jotka olivat erinomaisesti suunnitelleet opettavaisia esimerkkitapauksia ja jotka kävivät laajasti läpi traumapotilaan hoitoon liittyviä asioita.

Jäädään mielenkiinnolla odottelemaan, mitä aiheita huominen tuo tullessaan!

camilla_bockelman

 

Camilla Böckelman

LT, kirurgian erikoistuva lääkäri

Verenkierto kuntoon verisuonikirurgian poliklinikalla

Vaasan keskussairaalan versiuonikirurgian poliklinikalla vieraillaan myös muualta. Tässä Kuopiosta vierailevat sairaanhoitajat tutustuvat ultraäänen käyttöön.

Vaasan keskussairaalassa on pitkä kokemus rutiininomaisesta nilkka-olkavarsipainemittauksesta poliklinikkakäynnin yhteydessä. Pitkä kokemus löytyy myös ultraäänen käytöstä diagnostiikassa. Mutta mitä verisuonikirurgian poliklinikalla hoidetaan – ja miten?

Verisuonikirurgian suurin potilasryhmä on alaraajojen tukkivaa valtimotautia sairastavat potilaat. Lievempänä tauti esiintyy katkokävelyoireistona, jolloin potilas joutuu kävellessään pysähtymään hapenpuutteesta johtuvat alaraajakivun vuoksi. Pelkkä katkokävely ei ole sinänsä vaarallinen asia. Suurimmalla osalla oire säilyy samanlaisena tai jopa lievittyy ajan mittaan. Yhdellä kymmenestä oireisto pahenee vähitellen. Vaikea-asteisena valtimotauti voi aiheuttaa levossa esiintyvää kipua alaraajoissa ja saattaa hoitamatta aiheuttaa varpaiden kuolion.

Alaraajojen valtimotautia epäillään oireiden ja vastaanotolla tehdyn tutkimuksen perusteella. Terveyskeskuksessa voidaan dopplerstetoskoopilla mitata nilkkapaine ja verrata sitä olkavarren paineeseen. Mikäli löydetään valtimotautiin viittaavaa, tutkitaan asia tarkemmin verisuonikirurgian poliklinikalla. Lopullinen varmuus verisuonien tilasta saadaan kuvantamismenetelmillä, joita on monenlaisia.

Tupakointi altistaa

Tärkein altistava tekijä on tupakointi. Tupakoinnin lopettaminen on aina hyödyksi taudin asteesta riippumatta. Yhdistettynä kävelyharjoitukseen, jossa pyritään pidentämään kävelymatkaa kivun sallimissa rajoissa, lieväoireinen tauti ei vaadi muita toimenpiteitä. Verenpainetaudin, diabeteksen sekä kohonneen kolesterolin hoitaminen ovat myös tärkeä osa hoitoa.

Mikäli alaraajan verenkiertoa uhkaava valtimoahtauma todetaan, edetään yleensä verisuonien varjoainekuvaukseen, jonka perusteella päätetään hoitolinja. Ahtauma voidaan joskus hoitaa myös varjoainekuvauksen yhteydessä tehtävällä pallolaajennuksella. Mikäli tämä ei ole mahdollista, potilaalle ehdotetaan yleensä ohitusleikkausta. Tuolloin ahtautunut verisuoni ohitetaan verisuonisiirteellä tai keinotekoisella verisuoniproteesilla.

Tutustumiskäyntejä myös muualta

Verisuonikirurgian poliklinikalla on myös tehtävään erikseen koulutetut sairaanhoitajat, jotka osaavat itsenäisesti tutkia verisuonitauteja sairastavia potilaita. Sairaanhoitajat huolehtivat seurantaohjelman mukaisesti tietyistä kontrollikäynneistä toimenpiteiden jälkeen ja ohjaavat tarvittaessa potilaan lääkärin vastaanotolle, jolla on kuitenkin lopullinen hoitovastuu.

Verisuonipoliklinikan toimintaa on kehitetty jo 20 vuotta Vaasassa. Nykyisen mallin on täällä aloittanut alun perin verisuonikirurgi Mikael Luther yhdessä silloisten verisuonihoitajien kanssa. Tällä hetkellä poliklinikalla toimii 2,5 sairaanhoitajaa, jotka vastaavat poliklinikan toiminnasta ja verisuonipotilaiden tutkimisesta ja hoidosta yhdessä ylilääkäri Sebastian Dahlbackan kanssa.

Pari viikkoa sitten meillä oli vierailemassa verisuonkirurgiaan erikoistuneet sairaanhoitajat Kuopion yliopistollisesta sairaalasta. He halusivat tulla tutustumaan toimintaamme, sillä he aikovat aloittaa samanlaisia hoitokäytäntöjä myös Kuopiossa.

Kahden hyvin tiiviin tutustumispäivän aikana pyrimme näyttämään kuopiolaisille meidän poliklinikkamme perusperiaatteet, toimintamallin ja hoitajien työnkuvan. Oli mukavaa tutustua kuopiolaisiin vieraisiin! Toivomme että vierailu oli antoisa ja että vieraat saivat eväitä kehittää omaa toimintaa yliopistosairaalan verisuonikirurgian poliklinikalla.

camilla_bockelman

 

Camilla Böckelman

LT, kirurgian erikoistuva lääkäri

Oletko tulossa leikkaukseen?

Nykyään suurin osa leikkaukseen tulevista potilaista tulee sairaalaan leikkauspäivänä suoraan kotoa. Leikkaukseen kotoa eli LEIKO-toiminta on oleellinen osa leikkausvalmisteluja. Suunniteltujen leikkausten potilaista 90 % soveltuu tähän leikkaukseen kotoa -hoitopolulle. Tämä onkin maamme maamme korkeimpia lukuja verrattaessa sairaaloiden LEIKO-toimintaa. Mutta mitä tapahtuu sen jälkeen kun lääkärin kanssa on sovittu leikkauksesta poliklinikkakäynnin yhteydessä?

Valmistautuminen leikkaukseen

Päiväkirurgisessa toimenpiteessä potilaalla on tärkeää olla tukihenkilö.

Jo poliklinikkakäynnillä keskustellaan tulevasta toimenpiteestä ja sen kulusta. Pienempiä toimenpiteitä voidaan tehdä päiväkirurgisesti, jolloin potilas saapuu sairaalaan aamupäivällä ja kotiutuu samana päivänä. Tällöin valmistelut sekä toipuminen leikkauksen jälkeen vievät keskimäärin 4-6 tuntia. On tärkeää, että potilaalla on tukihenkilö, joka pystyy hakemaan potilaan kotiin päiväkirurgisesta yksiköstä ja voi olla apuna kotona leikkauksen jälkeen seuraavaan päivään asti. Suunniteltaessa laajempaa leikkausta, joka vaatii toipumista ja seurantaa osastolla, potilas saapuu LEIKO-yksikköön aamulla ennalta sovittuun aikaan. Sairaanhoitaja auttaa valmisteluissa ja saattaa potilaan leikkaussaliin.

Ennen leikkausta potilas täyttää esitietokaavakkeen. Anestesialääkäri tapaa potilaan jo esikäynnillä tai viimeistään leikkauspäivänä, jolloin keskustellaan anestesiatavasta. Anestesiatavan valintaan vaikuttavat esimerkiksi perussairaudet ja kotilääkitys. Riippuen toimenpiteestä ja potilaan toiveesta voidaan toimenpide suorittaa joko paikallispuudutuksessa, selkäydinpuudutuksessa tai nukutuksessa. Esikäynnillä käydään läpi tarvittavia kotona tehtäviä esivalmisteluja ja leikkauspäivän kulkua. Esikäynti voidaan myös korvata haastattelulla puhelimitse.

Tupakointi vaikuttaa hengitykseen ja ilmateihin sekä haavan paranemiseen, joten se kannattaa lopettaa hyvissä ajoin ennen leikkausta.

Edeltävänä päivänä tulee käydä suihkussa ja tarkistaa, että leikkausalueen iho on ehjä. Sairaanhoitaja kertoo etukäteen, mitkä lääkkeet saa ottaa leikkauspäivänä. Oksennusvaaran takia tärkeää olla syömättä ja juomatta 6 tuntia ennen leikkausta. Potilaat, jotka käyttävät verenohennus- (esim. Marevan ja Plavix), diabetes- tai astmalääkkeitä saavat erityisohjeita näiden suhteen. Tupakointi vaikuttaa hengitykseen ja ilmateihin sekä haavan paranemiseen, joten se kannattaa lopettaa hyvissä ajoin ennen leikkausta.

Alan ammattilaiset leikkaussalissa

Saat etukäteen tietää, milloin sinun tulee saapua päiväkirurgiseen tai LEIKO-yksikköön leikkausaamuna. Sairaanhoitaja ottaa sinut vastaan ja auttaa esivalmisteluissa. Pyrimme arvioimaan leikkauspäivän aikataulua mahdollisimman tarkasti, mutta väistämättä päivän viimeinen leikkauspotilas joutuu odottamaan vuoroaan.

Sairaanhoitaja saattaa leikkaussaliin, jossa leikkaussalihenkilökunta aloittaa työnsä. Leikkaussalissa tarvitaan monta alan ammattilaista; anestesiahoitaja hoitaa yhdessä anestesialääkärin kanssa anestesian, eli kivunlievityksen ja mahdollisen nukutuksen, sekä seuraa tarkasti potilaan vointia koko toimenpiteen ajan. Kirurgia avustaa kaksi sairaanhoitajaa. Lisäksi erikoistuva lääkäri tai lääketieteen kandidaatti saattaa olla seuraamassa toimenpidettä. Toimenpiteen jälkeen toipuminen tapahtuu heräämössä, kunnes vointi on riittävän hyvä ja on turvallista siirtyä kahville tai jatkohoitoon osastolle.

Keväällä valmistui Y-rakennus, jossa sekä päiväkirurginen että LEIKO-yksikkö sijaitsevat. Tilat ovat siis varsin uudet ja modernit. Päiväkirurgisessa yksikössä potilas ”kiertää” huoneesta toiseen ja palaa lopulta samaan sisäänkäyntiin missä päivä alkoi. LEIKO-yksikkö sairaalaan jääville potilaille sijaitsee nykyään aivan leikkaussalien vieressä, joten esivalmistelujen jälkeen on helppoa siirtyä leikkaussaliin.

camilla_bockelman
Tervetuloa meidän yksikköön!

Camilla Böckelman
LT, kirurgian erikoistuva lääkäri

Kirurgiskolning för specialiserande läkare

På onsdagen 21.5.2014 ordnade vi en skolning med gastrokirurgiska praktiska övningar. Några specialiserande läkare i kirurgi tog själva initiativet till skolningen tidigare under våren och med kort varsel och lite hjälp kunde vi ordna i våra egna utrymmen. Vi fick tillåtelse att använda gamla dagkirurgins utrymmen, som annars står tomma i väntan på renovering, och förde dit all nödvändig utrustning med hjälp av några skötare. Efter att dagens planerade operationer var avklarade, samlades vi alla först till en föreläsning som en av våra specialläkare höll som tangerade ämnet. Sedan blev det dags att fortsätta skolningen med praktiska övningar.

Hanna Suikki (t.h.) opererar bort en gallblåsa medan Anne Hietala (t.v.) följer med.

Alla tio specialiserande läkare fick turvis öva sig i att operera bort en gallblåsa. Denna gång var det tillåtet att göra misstag, för vi opererade förstås inte människor utan grislever och -gallblåsa som hade hämtats från slakteriet (som ändå blivit över). Förhållandena var förvånansvärt verklighetstrogna när preparatet låg gömt i en pafflåda så att kirurgen endast kan följa med titthålsoperationen via bilden på monitorn. Assistentens uppgift är att hålla i kamerainstrumentet och hela tiden följa med vad som händer så att kirurgen kan koncentrera sig på att operera med båda händerna. Det är lite som att spela tv-spel, med den skillnaden att man bara har långa instrument som inte går att böja då de är i bukhålan. Kameran förstorar bilden och det är egentligen lättare att se vad man gör än vid en s.k. öppen operation. Under skolningen fick vi hela tiden hjälp och handledning av våra egna specialläkare, som gav goda råd och uppmuntrade oss att jobba vidare fast det ibland kändes lite knepigt. Det är inte helt lätt i början att få de egna händerna och instrumenten att lyda men man brukar ju säga att övning ger färdighet!

Jannice Sirkka syr koncentrerat ihop två tarmar. Det är viktigt att vara noggrann så att det inte blir läckage för det kan få allvarliga följder.

För att vi inte skulle bli sysslolösa medan vi väntade på vår tur till titthållsoperationen, så övade vi oss också i konventionella tekniker. Vi hade några tarmpreparat och gjorde tarmsömmar både med s.k. staplerinstrument som gör tarmsömmen automatiskt med små nitar (lite som en symaskin) och genom att så sömmen för hand med tråd. Tarmsömmar görs t.ex. efter att man opererat bort tarmcancer, så att man sluter de kvarblivna tarmarna till varandra. I dagens läge använder vi oftast staplerinstrumenten men det är också viktigt att kunna göra sömmen på traditionellt ”gammaldags” sätt. Specialiserande läkare fungerar i början som assistenter vid operationer och först då man blivit mera erfaren får man under handledning av specialläkare småningom lära sig att operera själv. Därför är det jätteviktigt att vi får dylika möjligheter att öva våra praktiska färdigheter i trygga förhållanden.

Skolningseftermiddagen var på alla sätt lyckad! Det blir också betydligt billigare att ordna en liknande skolning själv än att skicka alla läkare turvis till annan ort på flera dagars skolning. Vi hoppas att den här succén kan bli en tradition för de som utför sin grundutbildning i kirurgi vid Vasa Centralsjukhus!

camilla_bockelman

 

Camilla Böckelman

MD, specialiserande läkare i kirurgi

 

 

 

 

 

 

 

Päiväkirurgisen yksikön avajaiset

Perjantaina 7.3.2014 pidettiin päiväkirurgisen osaston avajaiset uudessa Y-rakennuksessa. Tilaisuuteen osallistui sekä kutsuvieraita kunnista, vanhoja työntekijöitä että talon väkeä. Osastonhoitaja Terhi Venäläinen (kuvassa) toivotti vieraat tervetulleeksi osaston työntekijöiden puolesta ja kiitti työntekijöitään jaksamisesta: pitkä suuunnitteluvaihe toteutettiin moniammatillisesti päivittäisen työn ohella.

Päikin avajaiset

Osastonhoitaja Terhi Venäläinen. Kuvaaja: Pasi Rinne.

Osastonylilääkäri Tuula Vuorialho kertoi päiväkirurgian historiasta Suomessa ja muistutti, että Vaasan keskussairaala on ollut ja on edelleen päiväkirurgian edelläkävijä. Tehokkaan tiimityöskentelyn ansiosta leikkaussalien vaihtoajat – joka tarkoittaa aikaa, jossa leikkaussali siivotaan ja potilas vaihdetaan – ovat meillä lyhyimmät Suomessa!

Päikin avajaiset

Kuvaaja: Pasi Rinne.

Odotamme jo innolla, että pääsemme hoitamaan potilaita uudella osastolla huhtikuun alussa!

camilla_bockelman

Camilla Böckelman

LT, kirurgian erikoistuva lääkäri

Partiolaisten adventtikalenteri lahjoitettu lastenosastolle

Suomen Partiolaiset - Finlands Scouter Lasse Katainen

Suomen Partiolaiset – Finlands Scouter
Lasse Katainen

Näin joulun tienoilla ei ole mukavaa joutua sairaalaan, riippumatta siitä oletko ”iso” vai ”pieni”. Varsinkaan lapsilla ja nuorilla sairaalassaolo saattaa tuntua vielä tylsemmältä kun päivät potilashuoneessa menevät pitkäksi. Lisäksi ympäristö ja henkilöt ovat tuntemattomia. Kaikki keinot jotka lievittävät tätä olotilaa ovat tervetulleita.

Partiolaiset lahjoittivat jo kuuden vuosikymmenennen ajan joulunodotuksen perinteeksi muodostuneet adventtikalenterit lastenosastolle. Ensimmäinen adventtikalenteri julkaistiin jo vuonna 1947 ja tänä vuonna sen on kuvittanut Lasse Katainen. Toivottavasti luukun avaaminen antaa pientä piristystä päivään!

Mukavaa joulunodotusta kaikille!

Milla_jamboree

Camilla Böckelman

LT, kirurgian erikoistuva lääkäri

Partiojohtaja

Hygien är av yttersta vikt vid operationer

operation2

Knä- och höftprotesoperationer är bland de vanligaste ingreppen inom ortopedi och görs hos oss nästan dagligen. Men för patienten som opereras är händelsen naturligtvis unik. Trots information som ges inför operationen kan situationen te sig märklig.

Vid alla operationer där man lägger in ett främmande föremål i kroppen, t.ex. som här där den förslitna höftleden ersätts med en höftprotes av metall, är det av yttersta vikt att minimera infektionsrisken. Infektionsrisken kan i värsta fall ställa till det riktigt ordentligt, men som tur så är det ändå rätt sällsynt. Den vanligaste källan till bakterieinfektion i det opererade området är bakterier som finns på patientens egna hud. Därför tvättas operationsområdet noggrannt med alkohol innan operationsdukar läggs. Vi brukar dessutom använda en orange ”plasthinna” som limmas på huden för att minska mängden bakterier som kan vandra ner i operationssåret under operationen som räcker ca 1-2 timmar.

operationssal

Unikt för protesoperationer är dessutom ”rymdhjälmarna” som ni ser på bilden. För att det inte ska bli för hett för dem som opererar har hjälmen en liten fläkt. Under operationens gång tvättas benytorna med trycktvätt flera gånger och då är det bra att ha visiret som skydd för vattenstänk. Vi använder dubbla handskar så att det är lätt att byta den yttersta handsken, något som vi gör flera gånger under operationen. I operationssalen är det övertryck så att då dörren till operationssalen öppnas tränger den rena luften ut, istället för att ”smutsigare” luft från utsidan kommer in.

Efter operationen följer vi med hur såret läks och vid minsta misstanke om infektion så startas undersökningar för att utesluta infektion. Det är vanligt att infektionsvärdet stiger efter en operation pga. den så kallade inflammationsreaktionen som sker i kroppen och därför vet vi läkare att det inte hjälper att följa med infektionsvärdet dagligen ”bara för att vara på säkra sidan”. Men som tur är går allting oftast bra och patienten får åka hem från sjukhuset efter 3-5 dagar för att fortsätta rehabiliteringen i hemmet.

camilla_bockelman

Camilla Böckelman

MD, specialiserande läkare i kirurgi

Varför måste du vänta på akutpolikliniken?

ambulanssi

Det händer rätt ofta att patienter får vänta t.o.m. i timtal vid akutpolikliniken. Många frågar ”när är det min tur” eller konstaterar att ”vi har redan väntat i två timmar”. Den långa väntetiden beror sällan på att personalen dricker kaffe och pratar strunt. Vid specialsjukvårdens akutmottagning tar vi hand om akut sjuka patienter vars besvär inte kan vänta till följande dag.

Redan vid ankomst gör en erfaren sjukskötare en snabb bedömning av vad besväret handlar om och hur brådskande fallet är. Vården har alltså redan börjat. Skötaren vid ”luckan” bestämmer vilken specialitet som tar hand om den fortsatta vården. Därefter intervjuar en skötare patienten mer ingående och förbereder i samråd med läkaren nödvändiga undersökningar. Men sen händer det ingenting. Läkaren syns inte till. Förutom då hen snabbt går förbi för att därefter sätta sig vid datorn.

Läkaren undersöker alla patienter enligt hur brådskande fallet är, inte enligt ankomsttid. Därför kan någon som har ett mindre benbrott få vänta i flera timmar medan någon annan som varit med om en allvarlig olycka blir omhändertagen genast. Skötarna följer hela tiden med hur patienterna mår och rapporterar vid behov förändringar åt läkaren. Därtill ansvarar läkaren för patienterna på avdelningarna, svarar på avdelningsskötarnas konsultationer och går vid behov till avdelningarna för att undersöka inneliggande patienter.

Dejourerande läkare svarar också på konsultationer av primärhälsovårdens läkare. Ofta är många bollar i luften samtidigt och läkaren tar även hand om mindre ingrepp som görs vid akutpolikliniken. Ibland väntar läkaren (och patienten) på laboratorieprov som inte ännu är färdiga eller också blir patienten tvungen att köa till t.ex. en ultraljudsundersökning som utförs av röntgenläkaren. Naturligtvis inverkar även antalet patienter vid akutmottagningen på väntetiden.

Så oftast är svaret på frågan ”hur länge måste jag ännu vänta” – ”jag vet inte”. Fastän du är nästa i tur så kan en ambulans när som helst hämta en mer brådskande patient som gör att väntetiden ökar med två timmar. Jag gör så gott jag kan och försöker sköta flera patienter samtidigt för att alla ska få bästa vård möjligast fort. Och ibland, trots att flera patienter väntar, så måste jag hålla matpaus för jag ska ännu orka flera timmar till.

Var får jag akutvård? Samjouren i Vasa sjukvårdsdistrikt

camilla_bockelman

 

Camilla Böckelman

MD, specialiserande läkare i kirurgi

Den ädla konsten att ge och ta emot respons

Efter semestern kändes det glädjande att vara tillbaka på jobb när man första dagen fick positiv respons på det arbete man gjort. Dessutom känns det ju bra när kolleger och vårdare frågar om man har haft en bra semester och att de är glada att ha en tillbaka. Positiv inställning och positivt bemötande är ju vad vi alla vill uppleva.

Jag fick alltså höra att en patient som nu kommit för operation varit nöjd med min handläggning tidigare. Han hade träffat flera läkare, även erfarna sådana, och inte upplevt att han fått god vård. Nu förmedlade överläkaren som opererade patienten budskapet till mig om att patienten varit nöjd. Det är sällan vi får respons på vårt arbete och därför känns det ju särskilt bra att höra hälsningen. Oftare får vi höra när någon är missnöjd. Även då är det viktigt att få veta vad som gått snett. Upplever patienten att den fått dåligt bemötande, eller är den missnöjd med själva vårdbeslutet? Handlar det om att vårdare och patient inte förstått varandra, eller är de bara av olika åsikt om hur saken ska skötas? I brådskan kan det ju lätt hända att tonen blir kort och därför upplevs bemötandet kyligt. Saklig och direkt respons är oftast bäst. Då finns det möjlighet att reda ut eventuella missförstånd och vid behov rätta till dem.

Positiv respons, å andra sidan, är också viktig för att utvecklas i yrkeslivet. Främst av allt, så känns det ju alltid bra att få beröm och få erkänsla för vad man gjort. Men kanske ännu viktigare är vad exakt man gjort bra och hur man gjorde det. Då kan man lättare själv förstå vilket handlande som upplevdes positivt och en annan gång göra lika ifrån sig, eller rentav ännu bättre. Dessutom blir man ju sporrad att också i fortsättningen göra bra ifrån sig.

Det finns flera sätt att ge respons, men en metod som jag gillar särskilt är då man först tar upp vad den som får responsen sa eller gjorde, därefter berättar hur det kändes för mig själv och slutligen berättar hur man en annan gång önskar att den som får responsen skulle handla. T.ex. så här:

”När du sa att du tyckte att mina röda skor är fula, så blev jag ledsen. Jag hoppas att du en annan gång istället vill kommentera mina kläder som du tycker att är snygga.”

När man ger respons är det viktigt att situationen är den rätta. Använd en neutral ton och se till att ni får vara i en lugn miljö i enrum. Responsen får gärna vara personlig. Kom ihåg att ge möjlighet för den som får responsen att vid behov förklara hur hen tänkte i situationen. Då du själv får respons så kan du fråga om du uppfattat den rätt t.ex. med att upprepa det som sades eller också be den som gett responsen att förklara närmare ifall du inte är säker på vad exakt responsen avsåg. Tacka för responsen du fått.

Under ett scoutläger med över 10 000 scouter påminde vår teamledare oss att det varje dag finns en orsak att säga ”tack” och ”förlåt” till våra kolleger. Jag tror att vi alltför sällan använder dessa små, men ändå så stora, ord i vårt arbete.

Med hopp om att oftare få respons på mitt arbete,

camilla_bockelman

 

Camilla Böckelman,

MD, specialiserande läkare i kirurgi

Sommarvikarierna har anlänt

Medan den ordinarie personalen förbereder sig för sommarsemester, får vi se sommarvikarier i alla olika arbetsuppgifter. Redan förra vecka började några nya läkarvikarier inom kirurgin och igår fick vi se ännu flera av dem. Snabbt räknat har vi åtminstone 5 läkarvikarier och lika många amanuenser. Medicine kandidater har i detta skede lärt sig mycket i teorin, men också haft redan mycket praktisk undervisning. Men det är ändå en hel annan sak att få omsätta det man lärt sig i praktiken. Efter 3 års studier kan kandidater fungera som amanuenser, dvs. ett slags praktikanter där de lär sig undersöka och sköta patienter under handledning. Efter fjärde studieåret är det redan vanligt att fungera som vikarierande läkare, även då under handledning av legitimerade läkare. Medicinstudierna räcker ju vanligtvis 6 år.

Sommarpraktiken är en viktig del av medicinstudierna. Amanuensen får ta del av patientarbetet och lär sig urskilja vad som är väsentligt t.ex. då hen intervjuar patienten. Samtidigt ger det bättre kliniska färdigheter och förmodligen mycket iver att fortsätta med studierna under hösten. Studierna blir också lättare då man vet vad det gäller att koncentrera sig på i fortsättningen, vilka saker som är viktiga att veta i det kommande arbetslivet.

Läkarvikarierna får å sin sida redan lära sig att bära ansvar för det egna arbetet. Det är alltid möjligt (och ofta nödvändigt) att konsultera en specialläkare och därmed lär man sig mycket nytt. Det blir allt viktigare att lära sig urskilja vilka saker man behärskar självständigt och när det är dags att begära hjälp, oberoende tidpunkten på dygnet.

Genom att vara aktiv och våga fråga lär man sig mest. Trots osäkerheten i den nya ”rollen” som läkare är det viktigt att bibehålla ödmjukheten och vara öppen för t.ex. en erfaren skötares goda råd. Läkaren bär naturligtvis ansvaret för vården, men det är ofta värt att lyssna på de praktiska råd våra sjukskötare har att ge. De kan handla om praktiska saker som att sköta avdelningens pappersarbete, men även vilken undersökning eller medicin som just i det här fallet kunde komma till nytta. Kom också ihåg detta:

– om du inte vet eller om du känner dig osäker, fråga

– behandla dina kolleger och teammedlemmar väl, lyssna till andras åsikter

– fundera vad du vill lära dig just idag och under praktikperioden – det ökar ditt intresse och du lär dig mycket mera

– om du vill lära dig något särskilt, visa intresse och fråga t.ex. en specialiserande läkare var du kan lära dig saken

– iakttag kollegers sätt att bemöta och diskutera med patienten, öva själv att uttrycka dig systematiskt och tydligt

– minns att bemöta alla patienter sakligt och vänligt

Jag trivdes i tiderna själv jättebra vid Vasa Centralsjukhus och det är även orsaken till att jag valt VCS som specialiseringsplats. Jag hoppas att alla sommarvikarier oberoende arbetsuppgifter trivs och väljer att återvända till oss efter slutförda studier. Välkomna och hoppas att ni trivs!

camilla_bockelman

 

Camilla Böckelman

specialiserande läkare i kirurgi

 

PS. Kom också ihåg att ”gilla” Vasa Centralsjukhus Facebook-sida!