Traumatologiaa oppimassa

olekranon

 

 

 

 

 

 

 

Suurin osa kirurgian runkokoulutusvaiheessa olevat osallistuvat AO-Traumakurssille. Kurssi järjestetään perinteisesti Porvoossa Haikon Kartanon viehättävissä maisemissa. Tosin kurssiohjelma on niin tiivis, että harva ehtii nauttia Haikon Kartanon tarjoamista palveluista.

Kurssilla, joka on kansainvälisen AO-järjestelämän peruskurssi, opitaan murtumahoidon perusteet. Luennoilla käsitellään käytännössä kaikki raajojen tavallisimmat murtumat ja niiden hoito. Tällä kurssilla oppi ei jää ainoastaan teoreettiselle tasolle, vaan erikoistuvat lääkärit pääsevät pareittain harjoittelemaan poraamista, ruuvamista ja levyjen paikalleen asettelemista muoviluilla. Sessiot ovat intensiiviset meluissassa ympäristössä, mutta hyvä puoli on että monet työkalut tulevat tutuksi kun pääsee itse harjoittelemaan turvallisessa ympäristössä.

Kuvassa on korjattu kyynärluun murtuma rautalangalla. Opettajina toimivat maamme parhaat ortopedit, jotka jaksoivat kannustaa ja antaa hyviä neuvoja niitä tarvitseville. Vaasan Keskussairaalassa on jo perinne lähettää alkuvaiheen erikoistuvat vuorollaan kurssille joka antaa erittäin hyvät edellytykset toimia kliinisessä työssä.

camilla_bockelman

 

Camilla Böckelman

LT, kirurgian erikoistuva lääkäri

Läkare och forskare = forskarläkare?

Jag har privilegiet att regelbundet få vara forskningsledig från mitt kliniska arbete. Jag har tidigare forskat heltid eller gjort kliniskt arbete heltid. Det är ändå nytt för mig att kunna vara forskningsledig med jämna mellanrum. Mina två veckor som forskningsledig har gått förvånansvärt snabbt men jag har ändå fått mycket gjort.

När jag arbetade heltid med forskningsarbete minns jag hur jag längtade tillbaka till patientarbetet. Jag är ju ändå läkare och när jag suttit tillräckligt länge med exceltabeller och cellodlingar så saknade jag det hektiska arbetet på sjukhuset. Efter ett veckoslut med jourarbete längtade jag tillbaka till mitt lugna rum i labbet.

På motsvarande sätt längtar jag till forskningsarbetet när jag jobbar på sjukhuset. Jag saknar känslan över att själv få disponera min tid och välja vilket projekt jag vill jobba med just idag. Jag blir ivrig när jag träffar forskarkolleger och planerar nya arbeten. Den bästa känslan är när jag gjort analyser som ger strålande resultat och jag vet att det kommer att bära till en vetenskaplig artikel. Det känns värdefullt att kunna bidra till medicinen med nya resultat som i längden kan påverka cancerpatienters behandling.

Ibland hör man kritiska röster i korridoren som säger att man inte kan bli en bra kirurg om man inte opererar tillräckligt mycket. Det är visserligen sant, men samtidigt anser jag att det ena inte utesluter det andra. Genom att aktivt följa med nya vetenskapliga rön kan jag som kirurg uppdatera mina kunskaper om aktuella vårdlinjer och nya tekniker. Det är svårt att under arbetsveckan hinna med både kliniskt arbete och forskningsarbete, och därför väljer jag att göra dem turvist. Jag känner mig lyckligt lottad över att min arbetsgivare ger mig möjligheten till detta.

camilla_bockelman

 

 

Camilla Böckelman

MD, specialiserande läkare i kirurgi

Olyckor med motorkälke

Även denna vinter har vi sett flera olyckor med motorkälke. De flesta av dessa är fritidsolyckor som skett då man kört i terrängen eller på isen enbart i rekreationssyfte.

I de fall där föraren skadats allvarligt har hastigheten ofta varit hög, upp till 100 km/h. I terrängen finns det risk för att krocka med träd eller övriga hinder. Även isen kan vara ojämn och t.ex. leda till att motorkälkens band hakar upp sig och motorkälken slår en volt. Föraren är fullständigt oskyddad och kan i samband med olycka i värsta fall slängas tiotals meter. Hjälmen är naturligtvis obligatorisk skyddsutrustning men den skyddar inte resten av kroppen. I dessa högenergetiska olyckor är faran stor att man skadas allvarligt. Både skador på inre organ och benbrott som måste opereras, är vanliga.

Motorkälken är ett nödvändigt arbetsfordon bl.a. vid renskötsel och här vid kusten kan tänkas att den används vid fiske och skogsarbete. I dessa sammanhang är användningen av motorkälken naturligtvis motiverad. Då det handlar om körning enbart i nöjessyften kan man fråga sig om risken för potentiellt livshotande skador är värd att ta. Vi läkare som sköter dessa skador skulle helst se att man undviker körning med motorkälke eller åtminstone håller sig till låga hastigheter max. 40 km/h.

Men snart kommer våren och då kan vi återkomma till att diskutera körning med motorcykel. Ta det försiktig!

 

camilla_bockelman

 

Camilla Böckelman

MD, specialiserande läkare i kirurgi

Traumahälytys – 10 min.

IMG_3799Ensihoidosta tulee ennakkotieto auto-onnettomuudesta. Arvioitu saapumisaika  sairaalan ensiapupoliklinikalle on  10 minuuttia. Tänään ei kuitenkaan ollut tosi kyseessä, vaan traumatiimin harjoitus. Paikalle hälytetään kuitenkin koko hoitotiimi. Tekijöitä on monta; anestesialääkäri ja -hoitaja, kirurgitiimi hoitajineen, röntgenlääkäri ja -hoitajat ja laboratorio. Harjoituksessa tavoitteena on tiimityöskentely jotta voidaan tositilanteessa toimia sujuvasti ja kaikki tietää tehtävänsä. Tänään kaikki meni hyvin, potilas saatiin hoidettua ja yleisesti koko tiimi oli myös tyytyväinen yhteistyöhön.

Nyt maltillisesti viikonlopun viettoon ettei tarvitse sitten ryhtyä tositoimiin!

camilla_bockelman

 

 

Camilla Böckelman,

LT, kirurgian erikoistuva lääkäri

 

 

Specialiserande läkare i kirurgi

I min blogg kommer du att få följa med vardagen som specialiserande läkare i kirurgi vid Vasa Centralsjukhus. Jag vill ändå börja med att kort presentera mig själv. Redan innan jag inledde mitt arbete i oktober 2012 hade jag hunnit bli bekant med VCS som arbetsplats under studietiden och också som vikarierande läkare två somrar. Vasa är ju som alla vet en solig stad och sommarmånaderna gick snabbt. Jag upplevde att jag blev väl emottagen av kollegerna och det var en stor orsak till att jag valde att söka mig tillbaka hit för min specialisering.

Ni kommer att få se mig i korridorerna (och på bloggen) de kommande 2-3 åren. Under specialiseringstiden jobbar vi läkare ofta 2-3 år vid ett centralsjukhus och därefter ännu lika länge vid ett universitetssjukhus. Vår specialiseringstid räcker alltså totalt 6 år (efter att vi redan studerat 6 år till läkare). Javisst – det är en lång tid, men också mycket rolig och lärorik! Men vad gör jag egentligen på sjukhuset som specialiserande läkare? Det får du läsa mera om i senare inlägg.

Vid sidan om det kliniska arbetet försöker jag dessutom hinna med olika forskningsprojekt. Jag disputerade för doktorsgraden för ganska exakt ett år sedan. Då studerade jag hur en tumörmarkör som kallas CIP2A påverkar livslängden i olika cancerformer. Kommande forskningsprojekt är ännu under planering, förhoppningsvis kommer de att handla om kirurgi och alldeles särskilt mag-tarmkanalen som är mitt specialiseringsområde.

På fritiden är jag aktiv scoutledare där jag bl.a. utbildar nya scoutledare och fungerar som stöd för scoutkårerna i Österbotten genom mitt uppdrag som s.k. regioninstruktör. Jag trivs både ovanpå havsytan i segelbåten och under havsytan med dykutrustning. Tidigare har jag tränat budogrenen aikido i över 10 år och efter en liten paus så ska jag återuppta aikidon här i Vasa.

camilla_bockelman

 

Camilla Böckelman

MD, specialiserande läkare i kirurgi