Gott nytt år

This is the final countdown, sjöng Europe för ett antal år sen. Varenda år vid denna tidpunkt, börjar sången automatiskt spela i huvudet på mej. Men inte mej emot, låten är riktigt bra =)

Vid denna tidpunkt på året går tankarna oaktat bakåt, på året som gått, lika mycket som man spanar mot framtiden, på det oskrivna bladet som det nya året är. Det har hänt mycket både i det privata livet och på arbetsfronten. Det har varit sämre dar och det har varit bättre dar. Men en sak som är tydlig, vilket jag är nöjd med, är utvecklingen. Det har varit stora ändringar på båda fronterna. Jag har ställts mot utmaningar som jag inte skulle ha drömt om ett år tidigare. Utmaningar som tidvis nästan ställt mej på knä. Men med en åsnas envishet  har jag tacklat och bearbetat problemen som kommit i vägen, och skuffat mej själv och olika projekt framåt. Det är ju det livet handlar om, att driva olika projekt vidare. Går det inte en väg, så byt spår och prova en annan väg – men ge inte upp. Projtekten har vi runt oss hela tiden. Att köra till arbetet, utföra arbetsuppgifter, utveckla ideer till handling, att koka mat då vi kommer hem osv osv. Att inte ge upp är nyckelordet som jag kommer att ta med mej till nästa år också. För i år fick jag med mej så många värdefulla insikter, erfarenheter och gåvor, som gör att jag är starkare och modigare som människa, än jag var året förut. Detta gör att ser fram emot det nya oskrivna bladet, med nyfikenhet, glädje och med tillförsikt.

Adjö år 2013 och välkommen år 2014

Hälsningar från telefonist

Carina Järvinencarina_jarvinen

Växeltelefonist men också medmänniska

Idag tog jag mej tid att säga ett extra vänligt ord till alla som ringde sjukhusets växel. Det kanske irriterade någon, gick någon helt obemärkt förbi – men kanske någon var i behov av just den extra lilla omtanken. Kanske ringde det någon som är hemskt ensam? Att jag tog mej tid att säga några extra vänliga ord, kanske gjorde just den ensamma människans dag.

Jag har följt med Facebook-gruppen ”Edes yhtenä päivänä maailman tärkein” i två dagar nu och häpnas om och om igen. Gruppen grundades av en ung tjej som ville erbjuda ett forum för vanliga människor att be om hjälp och hjälpa andra. På tre dagar fick hon 13 000 finländare att sträcka ut en hjälpande hand till andra medmänniskor. Inom gruppen berättar människor öppet om sin livshistoria, både goda och svåra öden.

Jag har fått ta del av otroliga livsöden och sett hur människor stöder och tröstar varandra. Jag har sett hur osjälviska människor kan vara inför att hjälpa främlingar. Jag har sett hur stor glädjen att få GE kan vara. Jag har inspirerats och brinner av längtan att själv få räcka min hjälpande hand åt nån behövande.

Mitt lilla strå till stacken försöker jag också bidra med här på sjukhuset. Som växeltelefonist kan jag finnas där och vara närvarande för de patienter, anhöriga och andra människor som ringer Vasa centralsjukhus. Vad kan du göra i ditt jobb för andra människor och vad kan vi alla åstadkomma tillsammans?

 

Hälsningar

Carina Järvinen, växeltelefonistcarina_jarvinen

VIKTEN AV ARBETE OCH GEMENSKAP

Igår hände det som alla bilägare är rädda för. Min bil pussades med en annan. Känslan var inte angenäm och besvikelsen var stor. Men eftersom det bara var fråga om en liten flyktig puss på kinden, så var det denna gång inte någon fara för andra än bilarna i detta triangeldrama. Det blev ett litet läppstiftsmärke kvar på kinden på den ena bilen medan den andra fick fara iväg utan minsta yttre tecken på denna otrohet. Eftersom bilar är dyra att skaffa och ännu dyrare att hålla nöjda, så var också denna lilla kindpuss en besvikelse. Detta eftersom alla yttre tecken på otrohet, gör att någon annan kanske inte vill ge bilen ett nytt hem, om jag väljer att överge den. De nya ägarna funderar eventuellt på hur pass otrogen denna fyrhjulade vän har varit.
Lyckligtvis ledde denna kindpussincident trots allt bara till materiella skador. Huvudsaken var ju ändå att ingenting hände med bilarnas innehavare. Incidenten hände på en parkeringsplats, så kollisionshastigheten var mycket låg. Och eftersom ni ändå undrar vem av oss var drullen, så får jag meddela att båda två var drullar på varsitt felaktigt sätt. :)

Olyckan var framme. Trots att den var minimalt liten, låg jag i sängen på kvällen och funderade länge innan sömnen hann få fatt på mig. Man går igenom det inträffade om och om igen – in i minsta lilla detalj. Men funderar vem gjorde som mer fel och vad som kunde ha gjorts för att undvika denna kollision. Ju mera man funderar desto olyckligare blir man över det inträffade. Följande morgon vaknade jag med en klump i magen och kände mig ännu mer nedstämd. Det är inte bra att i ensamhet fundera och grubbla över saker man inte rår på, men ibland hjälps det inte.

Efter den obligatoriska kaffekoppen och ett besök till hundlänken, åkte jag iväg till jobbet. Jag anlände för att öppna vår telefoncentral och var trött så in i norden. I mitt huvud malde små envisa tankar om hur lång och dyster denna dag kommer att bli.
Men, när jag suttit en timme och betjänat morgonpigga kunder, märkte jag att mitt arbete är en bra terapiform för att förpassa dystra tankar dit de hör hemma. Jag behövde inte älta och välta bagateller längre, utan fick fokusera på riktiga och viktiga frågor.
När mina arbetskamrater anlände var lyckan total. Då fick jag dela med mig av gårdagens eskapader och ”voija” och ”oija” mig ett tag. När jag väl tömt allt det onda ur mig, kunde jag börja skämta om saken och märka att det faktiskt bara var en bagatell. Ingen kom till skada, förutom bilen som fick en skönhetsfläck och min stolthet som fick en törn. Mera än så var det faktiskt inte. För att inse detta behövde jag mina kära arbetskamrater.

red-heart-clip-art

Att ha arbetskamrater som man kan dela annat än bara arbete med, är oerhört viktigt. Sanningen är ju ändå den, att du tillbringar hälften av din vakna tid på arbetet och med dina arbetskamrater. Det är så mycket tid, att det är av största vikt att du trivs på jobbet och framför allt med dem du delar denna tid med. Då behöver ni kunna dela på sorg och glädje, behöver kunna skratta och gråta. Helt enkelt känna för varandra. Alla kan ju inte komma överens, åtminstone inte alltid. Ju fler ni är, desto större är chansen det att det skär sig mellan vissa personligheter. Telefoncentralen är en mycket liten avdelning och vi sitter tätt inpå varandra. Det är skönt att kunna säga att vi pratar mycket här. Vi delar med oss av våra erfarenheter och känslor och funderar tillsammans på både alldagliga och viktiga saker. Några gånger om året försöker vi samlas utanför arbetet för en gemensam kvällssits. Det hände senast för en vecka sedan. Vad roligt och annorlunda det är att träffas utanför jobbet, äta en bit god mat och få prata utan avbrott (utom när vi pratar i munnen på varandra  ). Dessa sitsar förstärker vår gemenskap och efter en dylik sits är det ännu roligare att komma till jobbet nästa gång.

Summa kardemumma av incidenten med min otrogna bil, var att jag fick bli påmind om hur viktiga mina arbetskamrater är för mig och hur tacksam jag är över den varma gemenskapen vi har. I allas vår olikhet, värnar vi om varandra på ett äkta sätt. Detta gör att arbetet är oerhört viktigt för mig både ur social och ur terapeutisk synvikel. Tack för att jag får dra mitt strå till stacken i vårt telefoncentralsgäng, men också i det större sammanhanget med alla underbara medarbetare som finns runt på området.

Vackra hösthälsningar
Carina Järvinen, växeltelefonist
carina_jarvinen

Pieni suuri sana

Kiitos.
Älyttömän helppo sana. Joiltakin se tulee suusta automaattisesti, mutta joillekin sana tuntuu olevan häpeällinen lausua ääneen. Tämä pieni sana on siltikin aina hyvää mieltä herättävä, ja onneksi suurin osa meistä uskaltaa käyttää sitä. Nekin, joiden sanavarastosta tämä sana tuntuu puuttuvan, reagoivat kyllä, jos keskustelukumppani jättää kiitoksen lausumatta.
Maailmassa on tapana hyvin kärkkäästi kertoa, jos on tehnyt jotain väärin, mutta harvemmin muistetaan kiittää, jos on tehnyt jotain hyvää. Minä saan uskomattoman ison energiapiikin siitä, että saan kiitoksen hyvästä työstä, esimieheltä, työkaverilta, yhteistyökumppanilta tai asiakkaalta. Työ sujuu kuin siivillä (enkä edes juo Red Bullia =) ja intoni ja tarmoni palvella asiakkaita sinä päivänä on huipussaan. Kauniin kiitoksen jälkeen haluaa olla vieläkin parempi, ponnistaa vieläkin enemmän. Ei duunari tarvitse bonuksia tai lahjoja tuntevansa olevan hyödyllinen, pelkkä kiitos riittää mainiosti.
Muistetaan siis kiittää toisiamme hymyillen, pienistäkin asioista. Se voi kääntää jonkun huonon päivän parempaan eikä se todellakaan ole raskasta tai arvoa alentava teko.

Tack för ordet carina_jarvinen

Carina Järvinen
Puhelunvälittäjä

Sommarplågor

Första sommaren, är jag ansvarig för vår avdeling. Jag har varit vikarie tidigare, men nu är det jag som för taktpinnen och har egen vikarie. Jag trodde det skulle vara lätt, lika lätt som att vara vikarie för min egen chef. Det har fört med sej en hel massa ansvar och funderingar. Aldrig förut har jag måsta tänka på mina arbetskamrater som underordnade och aldrig förut behövt ha oro över att de har de bra. Men nu ligger det i mina tankar hela tiden, att allting löper och alla känner sej likavärdigt bemötta. Jag har otroligt fina och duktiga medarbetare, så nu när jag är ansvarig över dem, känner jag mej som en hönsmamma, som hela tiden kollar att allting är ok för de mina små och vill att de kommer nästa dag också med ett leende på läpparna till jobbet.
Att vara ansvarig för en avdelning är mycket mera än att bara hönsa över sina kycklingar, det är även att förmå att delegera uppgifter och inte se sej själv som oersättbar.
Fem veckor har gått då jag har fått vara tuppen i hönshuset och jag har gjort 25/8 dagar. Jag har utöver egna arbetsuppgifter som ”tupp” och telefonist, uppdaterat vår nya interna katalog Totaali. Intressant, utmanande projekt har katalogen varit. Men jag inser nu, när allting är klart och jag ska ge över pinnen till min vikarie, att jag inte använt mej av de krafter som jag jobbar med. Jag har jobbat helt i min ensamhet och självviskt/offrande gjort allting själv. Min målsättning för junimånad var att Totaali skulle vara klar innan jag far på semester. Nu när den är klar så är jag mäkta stolt och beundrar mej själv över arbetsinsatsen jag gjort. MEN, jag har vartit totalt självvisk. Jag har inte låtit nån annan ta del av processen. Och jag har verkligen inte lämnat något intressant åt min vikarie. Jag har totalt varit i den tron att jag är den enda som kan göra allt. Det är inte en god chef. En god chef delegerar och övervakar.
Men eftersom jag är så vis, åtminstone i efterskott, så vet jag lär mej av mina misstag. Jag har några arbetstimmar kvar innan semester, och försöker sluta oroa mej över hur det går när jag är borta. När jag kommer tillbaka ska jag ta lärdom av mina misstag och börja jobba 8/5 och komma ihåg att vi är många som maler i denna kvarn.

Så med dessa lärdomsord, önskar jag alla som varit, är och ska senare på semester – Vila och njut, tänk inte på arbetet, det löper nog, och kom tillbaka fulltankad med nya krafter, nya insikter och iver att vardagen får ta över igen =)

 

carina_jarvinenDen vilseledda outbara vikariechefen Carina

Adrenalinkickar

Adrenalinkickar är livets nektar. Då känns det som om du var oövervinnerlig. Du klarar allt och du klarar av att göra 10 saker på en gång. Allt flyter och du går okring som i ett rus, ett lyckligt rus. Energinivån är på topp och det känns som om den aldrig sinade.
Jag får mina adrenalinkickar av många olika saker. Men den största adrenalinkällan är nog att ställas inför utmaningar av olika slag. Att få märka att du kan lösa ett problem, att du kan klara av ett större projekt, att du klarar av en rusning av kunder. Att känna att man ”klarar av” är källan till belåtenhet och källan till extra energi. Hur tokigt det än låter, så får du mera energi av att ha myket på jobbet än att ha det tyst och lugnt. Att ha varienrande arbetsuppgifter istället för slentriant upprepande, håller dej vaken och alert.
Att arbeta på sjukhus blir inte slentriant. Hela omgivningen lever hela tiden. Det är nya saker på gång oavbrutet. Jag har aldrig upplevt lika livlig och ”up-to-date” värld som sjukhusvärlden. Vården utvecklas, tekniken utvecklas, personalen utvecklas, strategier utvecklas, byggnaderna uppdateras, dataprogrammen uppdateras, personalen skolas. Det står aldrig still. Du kan inte bli slentrian här, du kan inte vara oberörd för den puls som finns här, du kan inte vara likgiltig för alla historier och alla mötensom utspelas både bland kunder och personal.
Har jag en givande arbetsdag bakom mej, tar jag med med energin även hem, och orkar göra ogjorda eller obligatoriska saker även där. Eller andra vägen. Jag har lyckats med en utmaning därhemma, och får extra energi att ta med mej till arbetet. För att få energi eller adrenalinkickar, måste du orka och våga göra något, anta utmaningar, våga på det oprovade.
Nu har jag skrivit detta och tycker jag har fått viktiga saker berättat åt er, känner jag en våg av energi skölja över mej. Nu har jag nya krafter för att ta itu med ett stort projekt jag håller på med. Ja vet att innan arbetsdagen är slut idag, har jag nyladdade batterier och går på självproducerad adrenalin. Det ska bli intressant att se vad jag hittar på att göra därhemma idag, för jag vet att jag har ork =)

Trevlig helg önskar carina_jarvinen
Carina Järvinen

Glada Wappen

Det blir vappen i år igen och med en ledig dag mitt i veckan, blir det lite till att vara ”vikovill”. Med dylikt väder som vi har utanför fönstret, är det mycket svårt att greppa att det faktiskt är valborgsmässoafton idag. Det finns säkert flere än mej som inte har någon lust att fira vappen, utan tar och drar en varm pläd över sej och antingen ser på film eller läser bok. Tror bestämt jag kommer att föredra varm te istället för kall mjöd idag. Jag hade små förhoppningar om att kanske få börja grillsäsongen idag, men tji fick jag. Men dåligt vappenväder är ju inte bara en olycka, det kan även vara lycka. Det blir faktiskt mindre olyckor i dåligt väder än om det hade varit strålande sol och varmt. Så vi får hoppas att akuten också får någolunda lugnt under vappen.
Med ledig dag mitt i veckan är det många som undrar hur sjukhuset är öppet. Det stänger inte helt, bara delvis =) Poliklinikerna har stängda dörrar i morgon på första maj. Annars rullar verksamheten på som vanligt med öppna bäddavdelningar och öppen dejourpoliklinik eller akuten som det också kallas. Telefonväxeln har fått en hel del förfrågningar om hur det är öppet eller stängt i huset under vappen (som alltid inför storhelger). Man kan alltid ringa oss och fråga om man är osäker. Hur polikliniker är öppna, hur kanttinen är öppen, hur läkarna är på plats. Det vi inte vet, lovar vi att försöka ta reda på vid mån av möjlighet. Vår uppgift är att förena samtal till rätta ställen, men även att ge allmän information åt kunder och samarbetspartners.

Snart tystnar denna telefonröst och jag skall bege mej på vappenfirande, som åtminstone i detta läge inte ännu innehåller något extra. Försök hålla er varma och torra (de har väl lovat regn) och var försiktiga med stämbanden när ni stämmer upp till vårsång. Vi återkommer efter vappen och får säkert småning börja invänta varmare väder och grillsäsongens start.

Vappenhälsningar av Carina Järvinencarina_jarvinen

Auta kesää, syö lunta…

… on lause jota viljellään Facebookissa ahkerasti näinä aikoina. Siinä on homma joka ei heti lopu =) Ei taida meidän talvikaan noin muutenkaan ihan heti loppua, vaikka on jo vahvasti kevään merkkejä sfääreissä. On valoisampaa, on lämpimänpää, on liukkaampaa, on märempää. Aamulla saa luistella töihin, ja töistä saa uida kotiin. Ihmiset alkavat hymyillä ja höpisevät paljon vilkkaammin kuin talvipimeellä. Jutut on myös positiivisempia, eikä niin paljon valitusvirsiä lauleskella. Näinä aikona on aina juttunaihetta kuin voi ihastella tai voivotella säätä. Siitä puheen ollen, niin alkoi taas satamaan lunta…

Äsken oli auringonpaistetta ja nyt on taas lumisadetta. Näin se vaihtelee. Ja pienen ihmisen mieli menee sään mukana, varsinkin näin keväänä. Kyllä pitää myöntää että mua myös rupeen vähän äksyttämään, kuin olin suunnitellut kahvituokion kototerassilla kuin töistä pääsen kotiin. Nyt pahasti näyttää siltä, että joudun kolaamaan lunta idyllisen kahvittelun sijaan. Semmoinen tekee vähän möröksi.

Etten viljele synkää mörkömieltäni ympärillenin sen enempää, yritän ajatella positiivisia ajatuksia. Asiakaspalvelu sujuu mukavemmin kuin on positiivinen mieli, eikä… just tuo mörkö… joka yrittää ottaa vallan minusta juuri nyt. Jos ajattelen sitä ilmaista raikasta liikuntaa mitä saan kuin kolalla riehun pihalla. Eikä tarvitse tuhlata rahoja kuntosaliin. Koirat on myös hyvin onnellisia lumentulosta, vaikka minä en ole vielä vakuuttunut sen hyödystä. Jos ajattelen ensi viikon talvilomaa, sitten rupeen jo vähän hymyilyttämään, ja jaksan todella iloisella mielellä palvella asiakkaita. Asiahan on näin että mulla on TALVIloma. Kyllähän silloin lunta pitää olla. Suksia en omista, vaikka latu menee melkeen keittiöikkunan edestä. Mutta lumiriehaa voi viettää koirien kanssa. Lumiukon rakentamiseen tuskin koskaan on liian vanha, ja semmoisia mielihaluja kuin on ilmeentynyt mulle pari kertaa tänä talvena, niin nyt ne voisi toteuttaa ja piristää vähän pihapiiriä =)

Näin se meni, se mielen kääntäminen ja olen taas mukavempi ihminen =)  Se nyt ei ollut niin vaikeeta, ku olen aina sitä mieltä että säässä ei koskaan ole mitään vikaa, vain vaatteissa. Pukeudu sään mukaisesti, niin hymy ei hyydy. Rakastan joka vuodenaikaa mitä meillä on. Rakastan paukkupakkasta ja kesähelteitä. Rakastan seurata luontoa kuin se herää keväällä ja menee syksyllä nukkumaan. Värivaihtelua mikä jokainen vuodenaika tuo mukanaan. Jos oikeen ajattelee, niin kyllähän tämä on aika ihmeellistä, tämä suomen luonto ja sen rytmi. Ja arvatkaa mitä… mua naurattaa…. ihan silkasta onnesta naurattaa. Saan elää tämän, tuntea ja rakastaa.  Jos en olisi puhelinvaihteessa töissä, melkeen voisin halata seuraavaa asiakasta. Mutta voin empatialla tehdä sen ihan luurinkin välityksellä. Välittää, kuunnella ja auttaa…

 

Talviterveisin melkeen lomalla olevalta Carinalta

carina_jarvinen

 

Telefonsvarare

”Är det en riktig människa jag pratar med eller en maskin”. Det hör vi nu som då på telefoncentralen. Det kan tyckas lustigt att få denna fråga, men egentligen är det inte alls lustigt, eftersom det blir vanligare och vanligare att det är maskiner som svarar åt oss. När maskiner svarar åt oss, då ska man ha tungan mitt i mun och veta exakt i vilket ärende man ringer, och vara på skarpen när de olika alternativen rablas upp åt oss, och därefter välja rätt siffra för sitt ärende. Knepigt många gånger, om man inte ringer i ärende som är upprablade, utan i något helt annat ärende. Jag kan förstå att människor pustar av lättnad, då jag meddelar att jag nog är levande människa och inte död maskin. Det är mycket vanligt att människor inte har en aning om vart dom ska ringa. Dom vet sitt ärende, men inte vart ärende hör. Att då få fundera och klura ut det med en levande människa, är nog en förutsättning att bli förenad till rätt plats, istället för att då bollas av och an. Det är klart att levande människor också felar och inte alltid vet med säkerhet svaret på alla frågor, och man blir bollad av och an ändå. Ibland är det bara så, att om man inte vet exakt var man vill bli förenad, så kan alternativen vara många, och man blir skickad vidare och vidare, innan man hittar rätt. Bra exempel är om du ska undersökas för hjärtat, men inte vet mera än så, då finns det (vad jag snabbt räknar) 6 alternativ jag kan bjuda ut. Därför gott folk, frågar vi en massa frågor på växeln, när du vill bli förenad någonstans – ”i vilket ärende ringer du”. Att säga ”hjärtat” hjälper inte mej, jag vill veta mera, för att kunna förena dej rätt. Vi får ibland svaret ”vad har en telefoncentral med det att göra”. Men nu vet du vad vi har med det att göra, och behöver inte fundera på vår nyfikenhet nästa gång vi ställer en masa underliga frågor =)

Nyfikentrut i en lur, Carinacarina_jarvinen

Jos on kiltti niin saa karkkia

Juttelin eilen kaverini kanssa ihmisten auttavaisuudesta ja kiltteydestä. Meillä oli todella antoisa ja henkevä keskustelu aiheesta. Nämä keskustelut ovat todella antoisia siinä mielessä että on hyvä muistuttaa itseänsä välillä että pitää hyväksyä ihmiset sellaisena kuin he ovat. Meillä totesimme ystävämme kanssa, että meillä on suuri inho lokerointia vastaan. Emme halua laittaa ihmisiä lokeroihin, luokkiin, vaan hyväksyä kaikki, ja olla ystävä kaikkien kanssa. Mutta siltikin lokeroimme ihmiset kahteen ryhmään, meidän eilisen maailmanparannuskeskustelussa, kylmiä ihmisiä ja lämpimiä ihmisiä. Tämän me selitimme sillä että on ihmisiä jotka ei, ihan aikuisten oikeesti, piittaa muista kuin itsestänsä, jotka nuolevat ylöspäin ja potkivat alaspäin. Nämä ihmiset ovat kylmiä, sillä he ei näe toisten ihmisten tarpeita, vain omia. Lämpimät ihmiset, ja ilman muuta me kaksi keskustelukumppania kuuluttiin tähän ryhmään, ovat semmoisia jotka näkevät ihmiset ja ihmisten tarpeet ja haluaa autaa siinä missä on tarve.
Sairaanhoitajat ovat yksi lämmin ryhmä. Ainakin haluan kovasti uskoa näin. Miksi muuten olisit sairaanhoitaja, jos et halua auttaa ihmisiä. Näin ollen meillä on hyvin lämmin työpaikka. Nyt kyllä on villasukat ja villatakit päällä, ulkona paukku – 17 mittarissa, ja meillä on hyvin kylmä puhelinvaihteessa. Mutta se on se ulkoinen kylmyys. Sisäinen lämpö on eri asia. Sitä uskon että tässä talossa riittää. Täällä uskotaan ihmiseen ja uskotaan että auttava käsi parantaa, ulkoiset haavat, niinkuin sisäisetkin. Olen huomannut että tässä talossa on helppo aloittaa keskuselun työkaverin kanssa, jota et ole koskaan ennen tavannut. Se kertoo siitä että, täällä on töissä ihmisiä, jotka aidosti ovat kiinnostuneita kanssaihmisistänsä.

Me totesimme eilen että jos sinulla on kyky, ojentaa auttavaa kättä tarvitsevalle, niin sinulle tulee automaattisesti elämän arvot oikeeseen järjestykseen. Jos vielä myös osaat ottaa vastaan sinulle annettua lahjaa, niin tunnet oman elämäsi arvon. Nämä kaksi asiaa on erittäin arvokasta, ja se mikä rakentaa tämän yhteiskunnan tomivuuden.

Kohta on talvilomien aika ja suunnittelut ovat täydessä käynnissä. Sairaalan työntekiöiden vaapa-ajanyhdistys Vack´s tarjoaa meille halvalla hinnalla 3 eri mahdollisuutta vähän maisemanvaihtoihin. Meillä on tupia vuokrattavana Vuokatissa, Isosyötteellä ja Kalajoella. Itsestäänselvä asia on että nämä ovat todella arvostettuja ja haluttuja. Systeemi on seuraava, että laitat listalle minkä viikon haluat vuokrata, ja onnetar sitten arpoo kuka halukkaista saa lähteä. Ajattelin että kokeilisin onnetarta ja tarjoisin ystäville talviriemuja joissakin näistä mökeistä. On mukava yllättää ystäviä mukavalla tapahtumalla.

Nautitaan kauniista talvipäivistä, kohta tämä on ohi ja se ihana kevät on taas täällä.

carina_jarvinen

Tänään niin hyvällä tuulella oleva Carina =)